Blekning av papper
När papper tillverkas måste det även blekas då vi vill ha vita papper och inte gråbruna. Det är ligninet i pappersmassan som gör den brun och det är den man reducerar bort när man bleker papper. Innan 90talet så blektes papper med hjälp av klorgas som är mycket giftigt om man till exempel andas in den. Klorgasen innehåller dioxiner vilket kan ha en stor påverkan på naturen. Även vatten i närheten av fabriken förorenas och fiskar kan innehålla klorföroreningar. Det skapades en stor debatt i slutet av 80talet om att papper skulle blekas på ett miljövänligare sätt. Då klorgas förbjöds utvecklades ECF eller TCF som är metoder utan klorinnehållande kemikalier eller klordioxid.
Vid ECF-metoden använder man sig av syrgas som både är miljövänligt och billigt. Sedan fortsätter man bleka med ozon, väteperoxid och perättikssyra. Perättikssyra är inte särskilt miljöfarligt men det kostar mycket pengar. Det tar också längre tid att bleka med. Väteperioxid är frätande men är naturligt nedbrytbart tillsammans med vatten och luft och ozon är däremot mycket giftigt och oxiderande. Slutligen så bleker man med klordioxid så att det sista ligninet försvinner från pappret. Detta leder såklart till klordioxidutsläpp som inte är bra för naturen.
Man måste hitta en balans mellan ekonomiska och miljömässiga faktorer. Pappret får inte kosta för mycket samtidigt som blekningen inte får släppa ut för mycket gifter. I framtiden tror man att man kan minska antalet blekningssteg så att det släpps ut mindre kemikalier. Blekningsprocessen har förbättrats mycket de senaste 20 åren men det är fortfarande mycket man kan göras. I Sverige gå vi mot miljövänligare pappersblekningar men i fattigare länder bleks det fortfarande med klorgas då det är mycket billigare och enklare. Därför kan det också vara svårt att få de fattigare länderna att byta metod för att rädda miljön. Lönsamheten ses som viktigare och att balansera mellan miljö och ekonomi ses inte som intressant.
Som jag nämnde tidigare fick fiskarna i sig klorföroreningar när papper blektes med klor. Än idag finns det rester av klor kvar i fisken och det är oklart om det är från hur situationen såg ut förut eller om det är från de nya teknikerna. Idag släpps det ut hormonliknande och svårnedbrytbara klorliknande ämnen från pappersfabrikerna. De hormonliknande ämnena kan ha stor påverkan på fiskar och bland annat skada deras reproduktionssystem vilket såklart gör att ekosystem rubbas. Dessa ämnen kommer framförallt inte från själva blekningen utan från pappersmassan i sig.
Även om blekningen har blivit betydligt miljövänligare är det fortfarande kemikalier som släpps ut i våra sjöar. Det gäller som jag sagt att hålla balansen mellan utsläppen av kemikalier och kostnaden av de olika metoderna.
/Pappersgruppen
